Så är då denna dag snart slut. Borde sovit redan, men har så svårt att komma till ro efter en dag som den här..
Så mkt känslor, funderingar och hårda ord.. Anklaganden och orättvisor.. Inte bara från ett håll, jag är lika skyldig jag..
Myntet har två sidor men jag vet om mina svagheter/dumheter.. Den andra sidan är polerad och perfekt..
När det käraste jag har och den närmaste tryggheten blir hotad, kommer paniken sättandes och jag blir en krigare.. Hjärnan slutar tänka logiskt och intar försvars/överlevnadspossition..
Det är inte BARA mitt fel att det blev så här. Det är inte BARA jag som gjort dumt.. Jag har kämpat och jag har försökt laga och reparera.. Men det man inte vill se, det ser man inte... En dag kommer man till en punkt där man känner att man måste göra ett val om man ska överleva eller ej.. Jag gjorde mitt val och kommer få det i ryggen (eller i hjärtat) många gånger till. Men för varje gång det händer, blir jag efterhand lite starkare och mer och mer övertygad över att det val jag gjorde, var det rätta...
Även om dagen har varit psykiskt uttröttande, så har den också medfört flera bra samtal.. Med mina stora vuxna barn och med några av mina närmaste vänner.. (Vad vore jag utan er??!! <3) Men också med myndigheter. Som faktiskt tog sig tid att svara på mina knäppa och lätt förvirrade frågor. Trots att vissa svar inte var till min fördel så är jag ändå imponerad över det lugn de hade och den vilja att förklara, så jag verkligen förstod vad som sades.
Någon gång ligger det här bakom mig och jag kan titta i backspegeln och säga "det här var en resa med många hinder men jag kom fram"... Det är oerhört jobbigt när man kommer på dessa hindren men om man backar lite och tar satts, kommer man oftast över och vidare framåt..

Hjälp!!

Sista "sommarlovssöndagskvällen" är här och om exakt en vecka är det "kvällen innan skolan börjar" för barnen igen...

Vart i hela fridens namn har veckorna tagit vägen?? Det här är ju inget unikt, samma sak varje år, det VET jag ju...Plötsligt är man här igen... Tillbaka till vardagen och till vardags stressen...

(Men visst går veckorna snabbare och snabbare för varje år? Visst är det så, eller är det bara jag...?)

Som vanligt har jag hållit ett förmaningstal till mig själv i mitt huvud. Att i ÅR, den HÄR terminen, SKA det bli ordning och reda och harmoni...

Jag ska minsann INTE behöva leta kläder till barnen fem minuter innan de ska gå iväg till skolan/dagis, utan kläderna ska vara framplockade kvällen innan (iallafall ligga i lådorna som sig bör) och de ska dessutom ha plockats fram med hjälp utav ägarna själva, oavsett om de är 12, 11, 11 eller 5 år så ska de ha hjälpt till...

Väskorna ska vara iordning kvällen innan.

Frukosten ska intas under lugna förhållanden och INGA sura miner runt frukostbordet, utan i ÅR, den HÄR terminen, redan där och då, på morgonen, klockan halv sju, varenda vardags morgon, ska alla barnen (och deras mamma), vara trevliga och rara mot varandra... 

"Har man inget snällt att säga ska man vara tyst", som Stampe i Bambi så förståndigt säger..

(Det blir nog den tuffaste biten om jag ska vara ärlig... Tre barn som är på väg in i puberteten med stormsteg och en ettrig femåring till det... Som knappt kan titta på varandra innan det exploderar, där och då läggs ribban på hur resten av dagen ska vara, klockan halv sju på morgonen... Livet ÄR en utmaning...)

Det ska finnas bättre mellanmål till barnen när de kommer hem och helst ska det vara hembakat..

Rummen ska de "små" liven ha ordning på och sängarna ska vara bäddade innan de går iväg för dagen.. Det är ju så mycket trevligare att komma hem till ett rum i ordning...Och de är ju så stora nu att de absolut ska fixa det..

Och... JAG ska ha bättre tålamod...

Japp! Så ska det va', så ska det bli....

Det som skiljer sig i år från många andra år, är att jag faktiskt TROR på mitt tal till mig själv... Jag VET att vi kommer fixa till det här, så det blir bra igen... Jag och barnen.. Barnen och jag.

-MAMMA!!! VAKNA!! VI HAR FÖRSOVIT OSS!!!
Jag vaknar med ett ryck! Hör gråten i halsen och hennes panik... Var är jag, vilken dag är det?
-Nu kommer vi ju MISSA bussen...
Gråten kommer.. Riktigt förtvivlad, djup gråt...
Hjärnan går på högvarv..Bussen!!?? Vad pratar hon om?? Trodde jag skulle vara ledig och ta det lugnt idag...
-Vi...ska.. ju...åka... till..Liseberg...ju...
- Nä men lilla gumman.. Vi var ju där för några veckor sedan..
- MEN jag drömde att vi skulle dit och JAG VILL dit igen!! Men nu kommer vi ju MISSA bussen..!!
Börjar vakna till och förstår lite smått vad som händer här. Lägger armen om min lilla tös och försöker trösta så gott det går..

Det finns SÅ många sätt att bli väckt på och det här är ett av de värsta...Höra att man försovit sig.. Hjärtat hoppar nästan ur kroppen, de mest förvirrade tankarna snurrar igång i den fortfarande slumrande hjärnan. Adrenadelinet pumpar runt i kroppen... När den värsta chocken lagt sig och man förstår att det är falskt alarm, blir man nästan lite besviken.. Nästan som om man vill att man skulle ha försovit sig.. Iallafall lite.. Lite lagom...

Det finns dagar som man önskar aldrig ska ta slut och så finns det dagar som man önskar att man kunde spola fram JÄKLIGT fort... Idag har det varit just en sådan, sistnämnd dag!!
Det flöt ju på så väldigt bra till att börja med. Fick upp Josefin snabbt och smidigt kl 6. Morgon toalett och påklädning flöt på bra, ja, det gick till och med smidigt att sätta upp håret på det lilla trollet, trots tovor och virr varr :) Det gick så bra att vi faktiskt kom i tid till dagis trotts att vi cyklade. Avlämningen gick otroligt bra, hon har nog äntligen förstått vilket kanon dagis hon faktiskt går på.. "Puss puss, mamma och hejdå åk nu".. Hmm.. Nästan så jag undrade om hon ville bli av med mig! Kändes lite som om det var jag som blev lite...lämnad?! Nåväl.. Snabb koll på klockan, 20 i 7!! Gott om tid!! Härligt!! Upp på cykeln och mot sherwood skog...eh... Jobbet!!! Underbar morgon, lagom varmt och fåglarna kvittrar.. Helt perfekt trotts tiden på dygnet.
Framme på jobbet blir jag mött av städnisse som tydligen oxå ligger lite före sin tidtabell. Vi går in, HAN låser upp dörren och JAG går in... Och slår FEL kod!!! WIIIEWIIIE!!!! Larmet går!!! Helvete!!! Hur i helvarma yllekläder gör jag nu??!! Slår min kod igen och slår fel.. Faan!!
Mitt tidsförsprång på 15 minuter blir plötsligt 20 minuter sen!!!!! På morgon, är 5 minuter sen, detsamma som jäkligt stressigt, 10 minuter, då börjar man få prioritera om lite grann, 15 minuter, "fy fasen nu börjar det bli brådis på allvar, jag tar det där senare och det där oxå.." 20 minuter efter i morgon rutinerna, på jobb.. Nu pratar vi KAOS!! Det absolut nödvändigaste och resten tar vi sedan, i ett annat liv lr ngt.. Till detta kom även data och skrivar strul!! Ibland måste jag säga att det var bättre förr, med papper och penna.. Gick spetsen av - vässa, skrev man fel - sudda... Inga återstarter som tar ytterligare 5 minuter av tiden jag inte har lr grått hår för att man har en skrivare som inte skriver ut.. (Therese kommer bli över sköljd av dagsrapporter i morgon, så jag har fyllt på papper till henne, snällt va? ;) )
Lustigt nog öppnade vi i tid..
När jag jobbar i kassan tycker jag det är viktigt att prata och vara glad och trevlig mot kunderna. Man små pratar lite om väder och vind och ibland får man vara lite bollplank och ibland även en liten axel att "luta sig mot" för de som behöver. Helt ok tycker jag.. Det förgyller även min dag, om "mina" kunder mår bättre när de går ut och kanske till och med har ett litet leende på läpparna :) Men.. Det händer ju att det blir lite grodor oxå.. Som idag.. En klassiker..
-Det blir 56 kr.
-Vill du ha 6..?
-Jaa tack, gärna!!
Vet inte vem som blev rödast om kinderna, kunden lr jag...
Mia i ett nötskal... Men det bjuder jag på :)

Ja men kär nån!!! Hur tänker folk?? Hur självsäkra är ni män??!! Iallafall vissa...
Jag är sedan en tid med i ngt som heter Badoo, en kontakt site lr vad man ska kalla det för. Har i min profil där varit väldigt tydlig med att ska det pratas ska det vara seriöst och jag är INTE ute efter kk.. Utan trevliga vänner, för sådana kan man inte få för många av.. Likt förbaskat får jag den ena inviten efter den andra från män (?)!! Visst lite smickrande är det ju, vem vill inte höra att man är vacker? MEN det finns ju gränser..
Alldeles nyss fick jag ett meddelande från en man (?) som utan att skämmas talade om sina mått och vilken fantastisk gåva han minsann var till kvinnorna.. Eh..?? Nej tack!! Jag är inte intresserad!! Det faller ju lix med en gång!! Ska jag över huvud taget PRATA med någon så börjar man väl inte med det samtalsämnet! Jag kanske är en urart från stenåldern, men jag uppskattar faktiskt ett normalt samtal. Det får gärna handla om helt vanliga saker som bio, mat, en bra film.. Eller vf inte vad som har hänt under dagen? Ett litet insider tips för hur man överhuvudtaget får mig intresserad, gör så jag skrattar, bjud på bio, en fika lr hemma gjord middag.. Men som sagt.. Jag är nog en urart...

God morgon!!
Vilken underbar varm härlig måndagsmorgon det är!
Josefin och jag cyklade till dagis och kan bara konstatera att det kommer bli ännu en sommardag idag!
Idag blir det några timmars jobb för att sedan fixa en kärra och fylla den med skräp som ska till tippen imorgon. Ska bli skönt att kunna få in bilen i garaget igen.
En liten fundering... Så fort jag har uppdaterat mina inlägg har det kommit upp på Elins fb att hon har delat länken.. Hm... Känns liiiite skumt, då hon varken har läst min blogg lr ens varit i närheten av en dator då hon skulle ha delat.. Har absolut INGET emot att man delar min blogg men då vill jag ju inte att det sker per automatik utan av egen fri vilja :) Är det någon mer som har varit ute för detta, hör av er till mig så får jag undersöka saken närmare, för jag vill INTE tvinga på någon min blogg. Nä.. Ut och jobba nu :)

Det här är mitt första inlägg jag någonsin gör i en blogg.. Att det sedan är min egna blogg känns ju faktiskt lite märkvärdigt :) Har ingen aning om hur det fungerar eller om det finns några "oskrivna" lagar hur man ska göra lr skriva om..Så jag gör väl som med livet i övrigt: Kör på och ser vad som händer.. Helt enkelt learning by doing, ibland den hårda vägen men för det mesta går det rätt bra :)
Ser ut som om det ska bli en fin dag idag oxå.. OCH jag är ledig!! Underbart!! Barnen ligger ff och sover så det är alldeles tyst och lugnt. Genom mitt öppna fönster ser jag klarblå himmel och hör svalorna när de flyger förbi.. Än är det sommar kvar!!
Har inga planer än för dagen.. Först tänkte jag vara duktig, klippa gräs, röja klart i garage och lekstuga, tvätta, rensa rabatter osv... Men så har jag ju jobbat hela fredagen och hela lördagen och barnen har fått vara själva hemma (Josse var på dagis hela fredagen) så jag känner i mitt hjärta att om barnen vill åka till sjön en hel dag, eller (nästan) vad som helst, så gör vi det!!
Nu ska jag gå och sätta mig och njuta av morgonen med frukost i stillhet på altan..