Efter en galet intensiv jobb period är jag äntligen ledig! I 4 dagar!!! Ska bli SÅ skönt att bara slappa och inte göra någonting vettigt alls..
Ska bara klippa gräset, tvätta upp tvätten och vika undan den där högen som aldrig försvinner.. Måste städa av golven oxå, det kan ju bli så att mäklaren ringer om ngn visning.. och bädda in nytt.. Rabatterna behöver ses om oxå.. och jag lovade visst barnen att baka bullar och så skulle vi bada om det blir väder.. och åka in till stan om det inte blir det.. och så ska vi ju vara hundvakter.. då måste vi få in ett par rejäla promenader oxå.. och så ska vi grilla, spela kubb och kanske cykla bort och spela lite minigolf. . Det ska bli SÅ skönt att bara slappa... Men först ska jag vila upp mig 10 minuter i hammocken...

Sitter här och har läst igenom alla mina inlägg och måste säga att jag blir lite ledsen..

Det var på väg att bli SÅ bra på alla plan..

Sista inlägget före uppehållet var fullt av hopp om att kunna umgås på ett normalt sätt trotts att vi inte var en kärnfamilj som bor under samma tak längre..

Men ack så fel..

Barnen bor här på heltid igen sedan februari och mars och deras kontakt med pappan är minimal..

Det som var på väg att bli bra har blivit rörigt och fyllt med konflikter, lögner, och påhopp..

Det senaste är en anonym anmälan till soc mot mig som är så utstuderat elak och osann... Jag pekar inte ut någon, den är ju anonym..

Att någon vill mig (och barnen) SÅ illa, att denna någon tar sig tid att diktera ihop beskyllningar mot mig där hälften vore nog och sedan ta kontakt med soc om detta..

Den känslan av otrygghet och att vara bevakad av någon...

Även om jag vet (och soc vet, de har varit här och träffat barnen...) att jag inte gör något fel, att barnen mår bra och är lugna och trygga individer, så är jag "märkt" och känner mig jagad och framförallt fruktansvärt kränkt! Förstår att det mycket väl kan vara syftet med anmälan; att få mig ur balans..
Men NU får det vara nog så advokat är inkopplad och polis är återigen kontaktad..

Det som höll på att bli så bra..

Jag lever för barnen (oavsett ålder), de är ju meningen med mitt liv <3

Jag har ju en blogg ju..
Vad hände och vart tog ambitionen vägen? Skulle ju försöka skriva ofta och ventilera ur mig lite här.. Är en klyscha, jag vet.. "Oj då, det var ett tag sedan jag skrev här..." och "jag ska bättra mig"..osv osv. . Precis som om halva sverige har suttit som på nålar och bara VÄNTAT på nästa inlägg från mig... Lite patetiskt men härligt egocentrisk är det ;)
Men visst.. det ÄR länge sedan jag skrev och jag SKA bättra mig... Dessutom tycker jag det är roligt att skriva. Så jag tar nya tag med detta forum, spottar i nävarna och skriver på igen.. Och hoppas på att någon vill läsa :)

En dag i taget <3