Har äntligen hittat ett ord på det!! SOVÅNGEST... Rädsla, obehag för att sova..
Jag, som tills för drygt ett år sedan, somnade hur lätt som helst och i stort sett vart som helst och kunde sov nästan hur länge som helst, sover nu nästan aldrig mer än totalt sex timmar per dygn... Och de gånger jag sovit mer än fyra timmar i ett svep, går att räkna på mina tio fingrar (och det blir fem över..).
Misstänker att det är en stressrellaterad grej det här.. Och vet så väl, att om jag ska må bra, riktigt bra i mig själv, måste jag komma till bukt med detta.. Men hur? Jag har inte råd att lägga massa pengar på terapi... Jag har ifs en underbar vän som jag trackar med det mesta och vi har diskuterat det här vid något tillfälle men det hjälper liksom inte riktigt ändå..
Vad är det jag egentligen är rädd för? Vad som ska hända på andra sidan natten, under den nya dagen, det jag inte vet ngt om, det oförutsedda..?
Det var inget problem förut, så varför ska det vara det nu??
Jag VILL inte gå och lägga mig för att sova, för jag är rädd för vad som händer när jag sover, hur jag kommer vakna, bli väckt...
Stress, utlämnad, ensamhet, otrygg, vilsen.. Många känslor far omkring inom mig... De gånger jag mår bra och känner lugn, trygghet och harmoni, sover jag (såklart) mycket bättre.. Jag vet att jag kommer dit så småningom, men just nu praktiserar jag moment 22...
Jag ligger vaken i sängen, läser eller fipplar med mobilen tills jag stupar.. Jag vet ju så väl att jag måste sova, men fixar det inte, vågar inte riktigt lita på sömnen och att den vill mig väl..