Så var det det här med att ha sovmorgon...
Vf vaknar man innan klockan går igång när man väl får sova liiiite längre än vanligt och vf kan man inte bara vända sig och somna om med gott samvete??!!
Nä, då har hjärnan redan satt igång och strukturerat upp dagen..
"Vad bra att du är vaken, kroppen! Upp å hoppa! Du hinner sätta igång en maskin tvätt, plocka iordning efter barnen, fixa frulle och kanske t.o.m duscha innan barnen vaknar"
Kroppen svarar med att peka finger....
Och jag ligger kvar i sängen och får dåligt samvete för att jag inte studsar upp och tar tag i dagen...
Vid sådana här stunder saknar jag någon att vakna upp bredvid.. Tänker inte gå in på detaljer här, men det finns inte mycket som slår att vakna med någon man vill vara riktigt nära, en stund innan klockan går igång...